I krig och fotboll är allt tillåtet

Jag har egentligen väldigt svårt för alla former av krigsliknelser när det gäller fotboll, krig är krig, fotboll är ett i bästa fall vackert spel, men efter att ha sett Real Madrid mot Osasuna igår kväll undrar jag om de ibland ändå inte fyller sin funktion. För planen såg verkligen ut som ett slagfält. Osasuna-fansen slängde in allt vad de kunde: mynt, tutor, kaffekannor. Och på ena kanten utkämpade den så gruvligt undervärderade Michel Salgado (Reals bästa spelare under säsongen trots att ingen verkar märka det) och Osasunas hysteriskt formtoppade vänsterytter Ludovic Delporte en av årets roligaste fotbollsstrider.
Kul, händelsrik match i övrigt också. Casillas utvisad efter en idiotisk spelförstörande rensning på en död boll. Två straffar. Hårda dueller. Hoppas Osasuna - som var värda oavgjort, men fick en neslig 0-1-förlust - inte får den där alldeles för vanliga sjukan där mindre lag efter en bra säsong följer upp med en usel, när tuppkammarna vuxit sig för stora och motståndarna lärt sig alla lagets knep.
En Serie A-reflektion också: Skadeglädje är kanske en väldigt småaktig och ful känsla men innerst log jag åt Inters smutspelle Materazzi väldigt snygga självmål igår. För det finns ju benknäckare som någonstans är lite sympatiska - spelare som vill så väl men kommer så fel in i varje situation. Som Alexander Östlund. Och så finns det de riktiga bovarna. Som Materazzi.