Premier League - en sammanfattning

Så här dagen efter en säsong tagit slut och den stora tomheten börjar sätta in är det ju alltid läge att samla sina intryck från 2007/08. So here it goes:
--Årets huligan - Arsenals läktarreserv Armand Traore som tog med ett knogjärn (KNOGJÄRN!) in på White Hart Lane. Jag vet att det här är ett löfte jag aldrig kommer hålla, men jag ska aldrig kalla Arsenalspelarna för småflickor igen.
--Årets hyllning - Chelseas till mamma Lampard.
--Årets värvning - Fernando Torres. Tog ett tag innan han kom igång, men under våren har spanjoren visat att han är en av världens mest kompletta forwards: hypersnabb, teknisk, starkare än man kan tro. Den anfallare Liverpool letat efter Michael Owen och Robbie Fowlers heydays.
--Årets tränare - David Moyes (även om han får konkurrens av Martin O'Neill). Gillar verkligen hur han år efter år bygger ett, kanske inte alltid så vackert, men väldigt effektivt lagspel i ett Everton utan större stjärnor. Frågar ni mig vem som ska ersätta sir Alex när han slutligen kliver av så lägger jag min röst på ännu en skotte.
--Årets fungerande hopplock - Portsmouth. En målvakt som mest gjort sig känd för sina tavlor - James. Ett gäng spelare som ansetts för gamla, för trötta eller för dåliga för större klubbar - Sol Campbell, Diarra, Kanu, Lauren, Defoe. Ett par spelare som förtjänade bättre än att hanka sig fram i Man City och fulham - Distin, Papa Bouba Diop. Några riktigt smarta värvningar från kontinenten - Kranjcar, Muntari, Utaka.
--Årets svensk - Bissen så klart. Även om Olof Mellberg gjorde (ännu) en riktigt fin avslutande säsong i Villa.
--Årets svenska inhopp - Rade Pricas debut i Sunderland är bland det svettigaste jag har sett en svensk göra i Premier League. Sedan tog det stopp. Oj, vad det tog stopp.
--Årets idioträddare - Brad Fridel. Har alltid tyckt att Blackburns sista utpost varit ligans mest underskattade målvakt. I år har han några matcher varit mer eller mindre omutlig.
--Årets tre musketörer - Ronaldo, Rooney, Tevez. När de får snurr på bollen och sina löpningar behöver de knappt understöd från mittfältet - då håller de ensamma motståndarna upptagna.

Avslutar med årets lag så klart.
Målvakt:
David James - ingen målvakt har egentligen övertygat särskilt i år. Pepe Reina är fortfarande för osäker i luftrummet, van der Sar och Cech har inte visat samma form som tidigare år, Joe Hart är fortfarande lite för färsk i vissa situationer, Almunia är stabil, men gör sällan något utöver det vanliga. James har varit reflexsnabb och spektakulär, det har han alltid varit, på gott och ont, men också säker och lugn.
Avbytare:
Brad Friedel - se ovan.

Backar:
Bachary Sagna - efter Torres årets bästa värvning. Under årets konstigaste frisyr fanns en av ligans bäst värderande fotbollshjärnor. Alltid rätt i positionerna bakåt, alltid med smarta, väl avvägda löpningar offensivt.
Rio Ferdinand - fortsätter år efter år att vara uniteds hjärta. Har större del än man tror också i Uniteds uppbyggnadsfas, det är väldigt sällan Rio slår en dålig passning.
Nemanja Vidic - Ferdinands perfekta partner. Så hård, så stor, så förvånansvärt rapp, skicklig med bollen och spelförstående.
Gael Clichy - Lika offensivt underhållande som vanligt - ingen tajmar en femtiometerslöpning som Clichy, ingen orkar slå så bra inlägg efter en perfekt tajmad femtiometerslöpning som Clichy - men också allt mer säker i spelet defensivt.
Avbytare -
Patrice Evra (inte lika dominant som förra säsongen, men fortfarande en elak liten jävel till ytterback som när som helst kan smyga sig bakom motståndarnas backlinje)
Joleon Lescott (smart elegant spelande back oavsett om han spelat centralt eller på vänsterbacken)
Martin Skrtel (kom mitt under säsongen, men acklimatiserade sig snabbt till Liverpools och Premier Leagues spel med sin benhårda uppoffrande defensiv)

Mittfält:
Christiano Ronaldo - vi säger så, va?
Steven Gerrard - har som alla säsonger han spelat burit Liverpool på sina axlar. Motor i det offensiva spelet, fläkande glidtacklare defensivt. Med Torres framför sig utvecklade han ligans kanske bäst fungerande samspel.
Cesc Fabregas - har väl inte rosat marknaden lika mycket under vårsäsongen som i höstas, men oj, vilken höst det var. Fabregas lärde sig skjuta, samtidigt som han fortfarande stod för utsökta små instick och långa svepande crossbollar.
Joe Cole - när Malouda floppade, Drogba spelade afrikanska mästerskapet och när Lampards spel hackade var det Joe Cole som stod för spetsen i Chelseas offensiva spel. Chelsea kom igång sen, hittade tillbaka till det där äckligt effektiva spelet, men utan Joe Cole i de där tyngre perioderna hade Chelsea inte pressat United in till målsnöret.
Avbytare:
Michael Essien - det spelar ingen roll hur mycket han än flyttas runt, som den Chelseas Magnus Erlingmark han varit de senaste två säsongerna, Essien fortsätter att vara Chelseas mest kompletta spelare.
Michael Ballack - glöm höstsäsongen, men minns en vårsäsong då Ballack faktiskt visat alla belackare, inklusive mig själv, att han faktiskt förtjänar en av ligans högsta löner. Med sitt uppofrande spel, sina smarta löpningar och sitt fantastiska offensiva huvudspel.
Alexander Hleb - jag väntar fortfarande på att han ska lära sig att det faktiskt finns tillfällen då det är okej att skjuta, men det är en direkt njutning att se vitryssen dribbla.

Anfall:
Fernando Torres - se ovan.
Emmanuel Adebayor - det känns fortfarande kantigt ibland och visst missar han väl många öppna lägen, men Adebayor ser mindre och mindre ut som Kanus efterträdare, och mer och mer som Henrys. Om ni fattar skillnaden. Vissa mål han har gjort i år har varit rena konstverk.
Avbytare:
Wayne Rooney - jobbar antagligen hårdare än någon annan anfallare i ligan och får väldigt mycket ut av slitet också. Samtidigt blir han bara bättre och bättre både som avslutare och framspelare.