Derby och Barca,

Några reflektioner från de senaste dagarnas fotbollskonsumtion:
--Jag, min homeboy G och hans ÖIS-polare (en hårt prövad, för att inte säga helt uppgiven man i dessa dagar) var och kollade Bajen-Gnaget på ett sunkigt ställe vid Odenplan som ska remain nameless. Till skillnad från förra veckans derby kunde man åtminstone stundtals känna att det var två lag på planen. Eller rättare sagt Bajen hade ett helt lag på banan, AIK med lite god vilja ett halvt. Figuereido var stundtals riktigt bra på topp, Boateng kämpade tappert. backlinjen och Öhrlund gjorde helt godkända insatser. Men annars brast det. När AIK:s mittfält vek ned sig väldigt lätt eller bara över en natt hade fått väldigt dålig teknik (Drällee Johnson), kunde Mikkel Jensen och Ljusvattnets Zidane vinna varenda boll centralt och när de gjorde det stack Aubynn och Furuseth framåt i ideliga attacker. Det var ruskigt imponerande att se. Klarar Bajen sig undan skador eller försäljningar på Runström och Paulinho kan det bli guld i höst. För bakom dem ser det tunt ut. Hur länge har Pablo P-A varit talang nu? Femton år? Tjugo?
--Efter det blev det att se andra halvlek i Barcas defilering mot La Liga-guldet. Roligastvar utan tvekan Henkes allt tröttare och argare kroppsspråk mot Eto'o, efter att kameruanen gång på gång misslyckats med att lyfta blicken och hitta den ofta fristående Larsson och i stället gått på eget avslut (det är väl så man gör 25 baljor på en säsong i La Liga antar jag). Henke kan väl kosta på sig sånt när han snart sticker och i Helsingborg kommer det väl bli tvärtom i stället. Där kommer ALLA bollar gå till honom.