Som att leva med Graeme Souness

Jag har varit Liverpool-supporter under Graeme Souness tid som tränare så, tro mig, jag vet vad äkta frustration innebär, men ingenting hade förberett mig på den gnagande jobbiga känslan av att vara utan digital-box under alla de stora ligornas upptakter. Men det är just vad jag varit - boxlös, tv-lös, fotbollslös. Av anledningar som är för jobbiga för att ta upp på bloggen (låt mig säga så här - varken Boxer eller Posten hör till mina favoritföretag just nu). Har fått hålla till godo med några långsittningar hos snälla vänner och webb-klipp. That's it. Har man vant sig vid någonstans mellan tre och åtta matcher per helg, ibland till och med ännu fler, känns det rätt futtigt.
Av det lilla jag lyckats snappa upp är detta vad jag fascinerats mest av:
--Det omåttliga hyllandet av Schmeichel Jr i Manchester City-målet. Visst, lillkillen har fortfarande blöjeksemen kvar, bär på ett tungt arv och höll nollan i tre Premier League-matcher. Det är imponerande. Men jag undrar ibland om någon sett hur han gjorde det? Med tanke på hans tveksamma och släpphänta luftspel är min känsla att Citys fina start kommit trots Schmeichel. Inte tack vare honom.
--Elmander kanske skulle ha gått i somras ändå? Knackig start i ligan och Champions league-fönstret, där han skulle visa upp sina allra kraftfullaste fyrtiometerslöpningar, slog igen snabbare än du hinner säga "The Kop".
--Att utpekas som utmanare till De Fyra Stora är en av de värsta förbannelserna man kan få inom engelsk fotboll. Newcastle har dragits med epitet i många år, men alltid underpresterat, alltid gjort spektakulära offensiva inköp, men låtit defensiven förfalla. I år kan det vara
Tottenhams tur. Jag tror och hoppas inte det, för jag gillar verkligen Martin Jols fotbollsteori och hans smarta handlande ute på kontinenten, men hur många omgångar som än må återstå av ligan har jag svårt att se att ett topplag ska kunna förlora mot Sunderland på övertid.
Newcastle verkar å andra sidan, som för att underbygga min teori ytterligare, till slut ha hittat rätt. Nu när de inte har utropats till främsta utmanare i alla förhandstips.
--Man kan vara kvar i den allsvenska toppstriden utan fungerande offensiv halva säsongen (AIK), utan en anfallare som gör fler än fem mål på tjugo matcher (Djurgården), med Sveriges svar på Vieira i en anfallsroll (Blåvitt) och trots att man paniksäljer landslagsmän till grannländer (Elfsborg). Vet inte riktigt vad man ska säga om det. Mer än möjligen att det är något vajsing med det. Hur spännande och oviss det ändå gör serien.