Bolt-on display

Eftersom mitt egentliga favoritlag i Premier League är så osannolikt ointressanta för tillfället att de inte ens kan krisa snyggt och spännande - Arsenal förlorar ju i alla fall hela tiden med flaggan i topp, Liverpool är bara tråkiga och manifesterade det genom att spela 0-0 igår - har jag börjat se mig om efter ett nytt. Just nu lutar jag åt Bolton. Som spelar så smart, så smart med de små resurser de har. Det de saknar i pengar och spelfördelare (Faye, Campo och gamle Gary Speed är knappast några Decos) tar de igen med stooooora hjärtan och den alltid lika oberäknelige El Hadji Diouf som var överallt, men allra mest smög in i luckan mellan Terry och Ashley Cole. Igår räckte det nästan, men inte riktigt, till oavgjort mot Chelsea. Bolton pressade Mourinhos lagbygge långt ned mot eget straffområde, använde sig av en liknande taktik som United gjorde i första halvlek i söndags: ingen Chelsea-spelare högre upp i planen än Claude Makelele ska få vända upp rättvänd. John Terry spred dyngbollar omkring sig. Geremi - är det inte roligt att han tar en plats i Chelsea trots alla miljardvärvningar? - sattes under hård press. Och vore det inte för just den på sitt alldeles egna sätt fullständigt geniale Makeleles sistaminutenbrytningar och idoga sidledsarbete hade Ballacks (riktigt bra igår, överlägsen både Essien och Lampard)nickmål på hörna inte räckt.
I slutändan kommer jag givetvis inte överge mitt Liverpool - inte ens om de gör allvar av hotet att köpa Blackburns Lucas Neill - men de ska veta att jag ser mig om efter andra.