Look back in anger

Känns tråkigt att behöva comebacka bloggen på det här sättet, med en massa gnäll, men det är fan inte mitt fel att det svenska landslaget gick ut och ställde in skorna mot ett sparkande-och-springande korplag igår kväll. Jag och mina homeys i tv-soffan var helt överens om att vi aldrig sett blågult förlora på ett slarvigare och mer onödigt sätt mot ett så mycket sämre lag än mot Nordirland. All heder åt dem å andra sidan. Deras championship-jordfräsar fick våra spelare från topplag i bra europeiska ligor - och några spelare från allsvenskan, men vi kommer till det - att falla in i deras simpla spel med långa missriktade långbollar från backlinjen.
Två skitmål fick vi emot oss, vid det första gick Petter Hansson in i en nickduell som Mellberg hade koll på i stället för att falla ned och ta djup. Hade han gjort det hade inte Healy lika lätt sticka in i ytan bakom och få prickskjuta in 1-0. Vid det andra är det en alldeles för ocynisk Daniel Andersson som inte sänker den kontrande Johnson på kanten - Linderoth hade inte tvekat en sekund - och tre passiva ingripanden från i tur och ordning Edman (sämsta landskampen han någonsin har gjort), Micke Nilsson och Isaksson. Horribelt. Nästan lika horribelt som att starta med tre mittfältare som inte är igång med seriespelet än. Alexandersson var okej, Svensson kom aldrig in i matchen och Sidleds-Danne slog bort varenda djupledsboll han slog (även om jag antar att det var positivt att han över huvud taget slog dem). Inte för att Mango-Kim och Chippen var mycket bättre när de kom in, men de hade i alla fall tempo i kropparna.
Det positiva? Skulle väl vara Elmander (och ett spirande samarbete mellan honom ochIbra som vi kommer få nytta av på sikt) och att vi fortfarande har tappat minst poäng i gruppen (tre mot Nordirlands och Danmarks fyra och Spaniens sex). Men då har vi inte mött Danmark än.
Nu måste vi slå våra södra grannar på Parken för att återta ledningen i gruppen. Mycket kan hända till juni, men om gårdagskvällen var en indikation för hur det kommer se ut på Parken finns det inte en chans att vi når mer än oavgjort på sin höjd. Och då ser gruppen otäckt öppen ut igen.