Milan på San Sirap

Det är fortfarande tidigt på säsongen och yada-yada-yada, men ärligt talat - Milan igår mot Empoli. What's the - wait for it - dealio?
Försvaret, som Milan liksom alltid kunnat luta sig mot, såg darrigt ut när Empoli kom både i smarta snabba kontringar och under en period i första faktiskt dominerade tillställningen. Mittfältet var som vanligt galet centrerat med Ambrosini, Gattuso, Pirlo och Seedorf lite framför, för att öppna upp luckor på kanterna för ytterbackarna. De kom nästan aldrig bara. Och när Jankulovski och Oddo väl gjorde sina pliktskyldiga löpningar hade de bara två orörliga och oheta anfallare att skicka inläggen mot. Det såg så segt och trögflytande ut.
Visst var Kaká borta, men frågan är om ett lag som Milan verkligen ska behöva vara så beroende av en spelare?
Jag har inte sett Milan så uddlöst sedan den där famösa kraschen i mitten av nittiotalet då hela laget helt plötsligt skulle bytas ut. Ni vet när Jesper Blomqvist och Andreas Andersson var Milans framtid och Patrick Kluivert och alla andra nytillkomna holländare inte hade en siffra rätt. Skillnaden är att då handlade det om unga osnutna talanger som panikköpts in och väldigt snabbt skulle bära ett anrikt lag, nu handlar det om ett gäng rutinerade Milanveteraner som spelat tillsammans i flera år och vann Champion's League i våras. Men det kanske är just det som är problemet?

"Köper du en Tobbelorone till mig i Österrike/Schweiz?"

Orkar inte mycket annat just nu än att komma på usla ordvitsar som ovanstående. Mycket annat att göra.
Men en liten grej bara apropå en landslagsträning häromdagen - jag tror att en av anledningarna till att jag, och väldigt många med mig, är så väldigt förtjust i Tobias Linderoth är att Lagerbäck måste tvinga honom av träningen när han är småskadad.

Annars är vi klara nu, va? Och har gott om tid att fundera på en EM-trupp. Just nu ser min ut så här:
Målvakter: Isak, Rami, Wilandh
Backar: Mellberg, Hansson, Edman, Micke Funktionell, Concha, Majstorovic, Granqvist
Mittfältare: Linderoth, Ljungberg, Wil, Alex, Svensson, Mango-Kim, Kennedy, Seb Larsson, Sideleds
Anfallare: Ibra, Elma, Allbäck, Rosenberg


Reserver:
Målvakter: Ja, ni, vetifan alltså. Alvbåge eventuellt. Har alltid gillat Sandqvist i Malmö också, men ingen av dem känns klockrena.
Backar: Jon Jönsson/Kalle Svensson (den av dem som är skadefri och närmast en ordinarie plats) Dorsin, Stenman, eventuellt Jonas Olsson som jag gärna skulle se få en chans någon gång i träningslandskamperna efter att vi blivit klara
Mittfältare: Dusan, Rasmus Lindgren, Alexander Farnerud
Anfallare: Markus Berg

Right said Freddie

Jag tror inte Arsene Wenger saknar någon eller något särskilt mycket för tillfället. Ligatabellen och Champion's League-starten talar sitt tydliga språk liksom.
Men ändå: när Alexander Hleb sparkades sönder och samman, Rosicky satt skadad, Fabregas var totalt osynlig, den i och för sig ganska så lovande Diaby vantrivdes i sin kantposition. Kort sagt: när Arsenals mittfält hackade samtidigt som en viss spelsugen svensk i West Hams färger ilade fram som en vessla i luckan bakom Kolo Touré och den nästan osannolikt tröge Senderos - ibland tror jag Wenger har Senderos på plan bara för att få övriga spelare i Arsenal att se ännu snabbare och bollsäkrare ut - i Gunners mittförsvar, tror ni ändå inte att han saknade Freddie? Lite?

XXXXX

Roligast under fotbollshlgen var ändå Man City och Svennis försök mot Newcastle att vara mer Arsenal än Arsenal själva. De trillade boll, kortpassade sig ur varenda situation, vägrade rensa hur utsatta de än var, Micah Richards gjorde patenterade Touré-löpningar på sjuttio meter (och avslutade ungefär lika dåligt) och Martin Petrov satte fart efter kanten som om det var Micke Nilsson han hade mot sig. City var helt enkelt det överlägset mest underhållande fotbollslaget jag såg den här helgen. Bäst av alla: den finurlige och åh-så-intelligente Elano. Om han inte är årets bästa värvning (Torres och Malouda utmanar ganska tufft där) i Premier League så är han i alla fall den mest privärda.

XXXXX

Djurgården tar det här, va? Genom att vara minst dåliga över en hel säsong och utnyttja bättre lags oförmåga. Också ett sätt. Fråga bara Real Madrid under Capello.