Om Donadoni

Tillbaka igen och jag skja inte orda särskilt mycket om VM. Det tåget gick liksom för en vecka sen och jag var lite för upptagen med anat för att hinna skriva något då.
Bara en kort sak innan jag kommer till aktuella väsentligheter: Zidanes skalle i bröstet på Materazzi var antagligen nådastöten för hans chanser att hamna på samma nivå som Pele och Maradona i fotbollshistorien. Odödlig är han kanske redan, men pallplatsen i listan över världens bästa spelare genom tiderna han hade inom räckhåll rann genom fingrarna på honom.
Alltså: jag kan förstå att någon kanske BORDE skalla Marco Materazzi, han har liskom tjänat ihop till det, precis som Premier Leagues största näsblod Robbie Savage jobbade länge för att någon (Aston Villas Dion Dublin) till slut skulle tappa tålamodet och ge honom den dansk skalle-läxa han behövde. Men i en VM-final, Zizou, i en VM-final?
Annars har jag mest funderat kring Italiens nya förbundskapten. Roberto Donadoni. Lite otippat val, men ett jag verkligen gillar. Om Ancelotti var det trygga defensiva ankaret på mittfältet i det Milan från tidigt nittiotal jag många dagar om året tycker är det bästa lag jag har sett var Donadoni den offensiva mer överrraskande kraften. Han som bröt mönstret.
Jag hoppas han kan göra det nu med. Det lag som vann VM var i och för sig en av de roligaste upplagorna av Gli Azzurri jag har sett, men jag tror ändå att Donadoni kan lyfta laget ännu ett snäpp. Jag tror han kan höja kantspelet något, Camoranesi kan knappast ha gjort många glada, och på så sätt förse Luca Toni med ännu fler och bättre bollar.
Nu hoppas jag bara att han väljer någon gammal lagkamrat som assisterande förbundskapten. Lentini, Massaro eller, varför inte, den fullkomligt briljante, men ofta söndersparkade, Dejan Savicevic.