Om man får drömma

Landslagstruppen presenteras i eftermiddag och så här önskar Nacka FF att den ser ut. Som vanligt börjar jag med det mest självklara namnet först.

Målvakter: Andreas Isaksson, Rami Shaaban, Johan Wilandh
Kommentar - blir nog John Alvbåge i stället för Wilandh (eller Isaksson?), men jag tycker att Wilandh såg säkrare ut i Sydamerika. Och Isaksson skulle kanske må bra av att komma hem till landslaget en vända.

Backar: Olof Mellberg, Erik Edman, Mikael Nilsson, Petter Hansson, Kalle Svensson, Max von Schleebrügge, Markus Jonsson
Kommentar - Per Nilsson kan möjligen vara med i diskussion, på bekostnad av Svensson, Max eller Jonsson, men Max har den fördelen att han kan spela både ytter- och mittback, Jonsson är naturlig ytterback (akut bristvara) och Svensson är Lasse Lager-favorit. Stenman, Krusty Andersson och Antonsson har spelat bort sig (eller rättare sagt: inte spelat alls på sistone).

Mittfält: Fredrik Ljungberg, Tobias Linderoth, Christian Wilhelmsson, Anders Svensson, Kim Källström, Niklas Alexandersson, Sebastian Larsson, Kennedy Bakirciouglu
Kommentar: Vill se Sebastian Larsson få en chans som defensivt ankare, Linderoth-backup, i stället för Sidleds-Danne, som Lars-Roland ändå vet exakt vad de har. Kennedy går riktigt bra i Holland och bör komma med på ren form. Chippen går otroligt starkt i Roma och måste få starta den här gången. Tror L-R väljer Svensson före Källström, som har det lite tungt i Lyon just nu. Ljungberg kommer antagligen inte - han gör ju sällan det - och kan då ersättas av antingen Samuel Holmén eller Kennedys nästan lika formtoppade polare i Twente, Sharbel Touma. Starkt mittfält ser det ut att bli hur som helst. Kommer bara bröderna Farnerud (framför allt den yngre) igång ordentligt också kan det här bli en riktigt konkurrenskraftig lagdel.

Anfallare: Zlatan Ibrahimovic, Henrik Larsson, Johan Elmander, Markus Allbäck
Kommentar - Henke kommer såklart inte, hoppas att Rosenberg tas ut i stället då (och att han tar flytten till Bremen på rätt sätt). Men det kan mycket väl bli Nannskog eller Lasse Nilsson (från ett övertygande Herenveen) i stället. Den kraftfulle, men kantige Fredrik Berglund kan nog räknas bort vid det här laget.

Vad var det här bra för då?

Det har verkligen kliat i fingrarna, men jag har medvetet väntat med att blogga om Sydamerikaturnén till dess att alla tre matcherna - eller vad man nu ska kalla dem - var färdigspelade. För att försöka upptäcka några mönster och sånt. Vet inte om man blev så mycket klokare av att se försäsongstränande svenskar (och ecuadorianer, deras liga är inte heller igång om jag förstått det hela rätt) drulla omkring på höghöjdsplaner. Men lite lärde man sig väl:
--John Alvbåge börjar nog känna flåset i nacken från Johan Wilandh.
--Samuel Holmén har en liten Pavel Nedved i sig, på många olika sätt, men framför allt på så sätt att han kan slå hörnor och frisparkar lika bra med båda fötterna. Behöver fortfarande lära sig värdera lite bättre, men är på sikt landslagsmässig.
--Både Per Nilsson och, framför allt, von Schleebrügge bör vara närmare varsin plats i EM-kvaltrupperna. Särskilt när Antonsson och Stenman har svårt att få speltid och Majstorovic, well, är Majstorovic. Max VS har ju den fördelen att han kan vara backup till finansvalpen Edman också.
--Daniel Nannskog är Martin Dahlin upp i dagen. Svårt att se att han skulle roffa åt sig någon av Zlatan, Allbäck eller Elmanders platser, men så länge Ajax vägrar släppa Rosenberg och Lasse "Lasse liten" Nilsson och Berglund fortsätter att vara, well, Lasse Nilsson och Berglund borde Nannskog i alla fall vara med i diskussionen. Det är nog knappast de andra anfallarna som var i Sydamerika heller. Om man säger som så. (Däremot kan man undra varför inte Sjöhage eller Halmstads jättelöfte Kujovic fick chansen i den här truppen?)
--Markus Jonsson skulle nog kunna fungera som backup till Micke Nilsson på högerbacken. Jonsson skjuter ju till skillnad från Englandshyllade svenska 35-åringar inte upp straffar på läktaren.
--Man lär sig aldrig riktigt att förstå sig på Lasse Lagerbäck. Lovade mig själv att aldrig ifrågasätta hans coaching efter Spanien-matchen i höstas, men vad ska man göra när han i underläge i Venezuela-matchen tar ut två mittfältare och ersätter med två ytterbackar?
--Anders Svensson är inte bara en känslomänniska, utan också en riktig flåbuse. Skämtade bara. Ville nog mest få en ursäkt att skriva flåbuse.
Resten tror jag vi glömmer, ok?
-----------------------
Jag tar tillbaka allt ont jag har skrivit om mitt Liverpool här (även om jag säkert får fler chanser till hårda ord, säsongen är ju knappt halvklar än och det handlar ju ändå om Liverpool). I lördags for de som en hänsynslös knallröd rivningskula rätt in i grunden av miljardbygget Chelsea - och lämnade det i spillror. Det såg stundtals löjligt enkelt när Kuyt och Crouch växelsprang sönder ett mittförsvar bestående av en ytterback (den oduglige Ferreira) och en mittfältare (den annars så fantastiske, nu helt bortkollrade, Essien). Gerrard tuggade sönder både Ballack och lillkillen Mikel och hann ändå ligga bakom en hel del offensivt.
Fast Cechs hjälm var ganska rolig.
-------------------------
Arsenal blir antagligen det enda laget i hela Europa som slår Man Utd två gånger på en och samma säsong, och gjorde det genom att helt neutralisera den frustrerade Ronaldo och de formdippande Giggs och Rooney. Att de samma säsong också kan förlora mot Sheffield Utd säger en del om vilket märkligt lag "the Gunners" är i år.
Och det ironiska är givetvis att om Man Utd varit mer cyniska igår och spelat mer som Sheffield - och trampat lillkillarna på tårna tills de blev ledsna och sprang och klagade hos Arsene eller domaren - hade de antagligen vunnit.

K-Fed och Britney = Real Madrid

Det är något med storlag i kris som får mig att tänka på kändisskilsmässor. Just hur problemen, striderna och hopplösheten både uppstår och så hänsynslöst avslöjas inför ögonen på alla intresserade, eftersom kamerorna finns exakt överallt. De kommer liksom inte undan, finns ingenstans att gömma sig.
Ändå var det just det marängerna från Madrid försökte göra igår. Alla, oavsett om de var galacticos eller pavones, sökte sig till den trygga skuggan bakom Depor-spelare. Beckham visade än en gång hur han inte passar in som ytter i Capellos 4-2-3-1-system, han har inte farten och tekniken. På andra kanten var Reyes som vanligt, snabb och teknisk när han såg till att skapa yttor åt sig själv, annars tunn och vek. Bakom honom led Sergio Ramos som vikarie för Roberto Carlos. Ramos är en underbar modern mittback, en av de bästa i Europa, nu var alltså placerad som vänsterback - utan att ha opererat bort julgransfoten hans vanstra fot fastnat i under helguppehållet. Helguera satte inte många uppspel rätt och Cannavaro var övertänd och frustrerad och kom fel i varje duell.
Fast de största problemen hade ändå Real centralt på mittfältet. Raul har tidigare under säsongen fungerat rätt bra i sin nya spelfördelarroll, men nu stångade han sig blodig mot Depors båda defensiva mittfältsankare Duscher och den lysande kanadensaren Guzman. Och bakom Raul var det än värre. Det dröjde en dryg halvtimme innan jag upptäckte att Emerson över huvud taget var på planen. I stället lade han över allt ansvar på stackars, stackars nya Gago - som inte hade en siffra rätt. Varje gång han slog en passning var det "Oops, I did it again" (om vi ska fortsätta Britney-analogin) där "it" står för "slår den helt åt helvete fel". Det var länge sedan jag såg en mer skärrad spelare.
Framåt var Ruud the Dude väldigt blek, utraderad av min gamla favorit Jorge Andrade (skönt att se honom tillbaka i toppform efter år av skador).
Men det är egentligen inte det som var så alarmerande uselt med Reals spel igår. Capello har liksom inte gjort sig känd för att hans lag bjuder på sprudlande anfallsspel - fråga bara Zlatan Ibrahimovic - men de brukar hålla tätt bakåt. Nu var det bara den tappert kämpande Iker Casillas som kom undan med hedern i behåll.
Om bara tålamodet finns med den tränare som ska genomföra den kommer den stora sommarstädningen det ryktas om bli exakt vad Real Madrid behöver. För sämre än igår kan de i alla fall inte bli.
---------------
H.E.N.R.I.K L.A.R.S.S.O.N. Jag säger inte mer.

Nacka FF:s blågrå tittar in i kritallkulan

2007 blir året då:
--Henrik Larsson vinner kvintuppeln (finns det ett sånt ord?). Han stannar såklart hela våren i Man U och vinner Premier League, CL och FA-cupen. Sedan kommer han hem och plockar SM-titeln och svenska cupen med HIF.
--Henrik Larsson under intervjuer med engelsk press uppfinner ett sätt att säga "näääeh" på engelska.
--Kim Källström börjar använda sitt skott mot sina konkurrenter på Lyons mittfält på samma sätt som han gjorde med Isaksson i VM. Både Juninho och Tiago drabbas av rejäla hjärnskakningar efter att ha träffats av några rejäla Källström-projektiler. "Jag menade inte att klämma till dem så hårt", kommenterar Mango och förnekar samtidigt att han ska försöka samma sak med Borås-Anders under landslagssamlingarna.
--Arsene Wenger lyckas med konsstycket att kalla alla spelare i Arsenals trupp för "den nye Vieira".
--FC Köpenhamn köper Max von Schleebrügge, Pontus Wernblom, Dusan Djuric, Ari Da Silva Ferreira, Samuel Holmén, Anders Svensson och Jon Jönsson. Ändå slår allsvenskan publikrekord.
--Thiago Quirinho vinner skytteligan i allsvenskan på trettio mål och säljs till Valencia för 90 miljoner kronor.
--Elfsborg har Anderlecht i brygga efter den heroiska 2-0-vinsten på bortaplan i CL-kvalet. Tyvärr gör de en U21 och torskar med 5-1 hemma.
--IFK Göteborg drabbas av tolv skador, tvingas ställa upp med bara juniorer - och Niclas Alexandersson - och snor åt sig en fin tredjeplats.
--Micke Nilsson säljs till holländska andraliga. Där han hamnar på bänken. I landslaget fortsätter han dock att dominera.
--Zlatan vinner skytteligan, passningsligan och utvisningsligan i Serie A.