The wise shall lead, well, Leeds

Är i London och gör av med pengar (alltid lika kul att upptäcka att priset på det redan dyra hotellrummet ska justeras uppåt eftersom skatten inte var inräknad). Mina planer på att gå loss på groteskt dyra polotröjor och rockar på Dover Street Market och/eller Selfridges får nog vänta till nästa gång. Blir nog mer modest shopping, typ böcker (stod och höll länge i Jose Mourinhos biografi idag) och dvd-boxar (andra säsongen av "Green Wing" för 18 pund, tack så mycket).
Men det är givetvis inte det inlägget ska handla om. Det här är ju för bävelen ändå en fotbollsblogg och någon jävla ordning får det väl ändå vara. Så det blir lite Dennis Wise, som log sitt elaka leende från sportsidorna på, tror jag i alla fall, jag läste över axeln på en snubbe i tunnelbanan, Daily Mirror. Över bilden satt rubriken "Is this the man who will save Leeds?".
Jag kan nästan med säkerhet svara på den frågan redan nu - nej. Dennis Wise, som alltså är relativt nytillträdd manager för den en gång så ärorika krisklubben, kommer inte rädda Leeds. Möjligen kan lagets starka ungdomssatsning göra det, möjligen en blödig miljardär som kliver in som finansiär, men knappast Dennis Wise.
Tvärtom, det är ett av de mest klockrena fallen av fel man på fel plats jag någonsin har upplevt. Wise är ett av de största råskinn Premier League har sett, en elak jävel på samma nivå som både Vinnie Jones och Roy Keane. Att han tar över ett lag som på de senaste tio åren fått fram spelare som bland andra Danny Matteo, Lee Bowyer och Danny Mills - inte långt efter honom själv när det gäller fult spel och totala urpsykningar - och nu består till största del av unga lättpåverkade talanger, bådar inte gott. Mer än möjligtvis för rubrikmakare på sporttidningar.

Oh captain, my captain

Lite mer om Inter tänkte jag allt det skulle bli. Inte om Zlatans spottloska i helgen, jag är inte så förvånad, spelar man med råskinn som Dacourt, Viera, Materazzi och Cordoba lär man sig väl ett och annat och Ibra har väl aldrig varit någon snäll pojke själv direkt heller. Med betoning på pojke. För det är ju inte direkt så att han agerar sin ålder.
Den jag vill skriva om är i stället den som Ibra och de andra borde ta efter och ha som ledstjärna. Javier Zanetti. Jag har alltid gillat honom för hans oerhört klassiska fotbollsfrisyr (spelarna i de tecknade serierna i Buster såg alltid ut som Javier Zanetti när jag växte upp), hans riskminimerande eleganta ytterbacksstil långt ifrån defensiva säkerhetsrisker som Roberto Carlos och Ashley Cole, samt hans stadga - Zanetti gör ytterst sällan misstag.
Ju mer jag ser dumheter som Zlatans spottande desto mer imponerad blir jag också av Zanettis alltid lika gentlemannamässiga beteende. Hur han håller huvudet kallt i alla lägen oavsett hur utsatt han är. En mer självklar lagkapten har jag svårt att tänka mig i världsfotbollen idag.
Ur helgens övriga tv-sända ligafotboll kan man väl konstatera att Newcastle än en gång visar hur de är Premier Leagues svar på just Inter, fast ännu sämre, vilket förlusten mot Bolton understryker. Newcastle har samma dåliga tålamod med tränare, samma nervösa sätt att stirra sig blind på stora namn i stället för att bygga lag och samma huvudlösa tankesätt kring balansen i laget (varför lägga pengarpå bra backar när man kan fylla på med ännu några fler överbetalda anfallare?).
Och Bolton är Premier Leagues svar på...nej , det finns inget annat lag som Bolton. Ett gäng föredettingar som är så glada över att ha fått ännu en chans att de år efter år snor åt sig en plats på den övre halvan av ligan. De borde lagt av och spelat korpen, i stället slåss de om UEFA-cupplatser var och varannan säsong. Oavsett vad man tycker om Big Sam Allardyces skumraskaffärer med spelaragenter måste man ändå imponeras av hans lags framfart.

Hatten av

Säga vad man vill om Lasse Lagerbäcks sätt att hantera konflikter och lite andra grejer, men gubben har cojones. Han petar Mango-Kim efter att denne vad det verkade slutligen hade knipit den offensiva mittfältsplats han rättmätigt tjänat ihop till, sätter in en Anders Svensson som sett ganska seg och drällig ut de senaste landskamperna. Och det visade sig vara ett genidrag, Svensson ägde mittfältet både defensivt - och när tillfälle gavs - offensivt.
Sedan höll han kvar vid den hårt kritiserade Petter Hansson. Som gjorde den bästa insats jag sett en svensk försvarare gjort sedan Mellbergs heroiska fajt mot Holland i EM-2004 (fram till straffen då...).
Ibland blir det bara så jävla tydligt varför Lagerbäck leder det här laget och inte alla fotbollstyckare.

Något står Inter rätt till

Med vissa favoritlag är skälen till varför man håller på dem ganska solklara. Jag fick IFK Göteborg med arvsmassan, trots att jag är född och uppväxt i Sthlm. Liverpool var det svårt att inte falla för under åttiotalet, de var typ den tidens Arsenal (i fråga om attraktivt spel, inte barnarbete) och Kenny Dalgliesh är en av mina favvospelare of all time.
Varför jag håller på Inter? Vet inte riktigt. Möjligen är det för att de är lillebror till stadens stora lag (men då borde jag i ärlighetens namn föredra Everton och kanske Häcken före Pool och Blåvitt), men kanske ännu troligare är det för att de är ett sånt gäng vackra förlorare. Inter har ibland ekonmiska muskler, ibland har de fantastiska spelare, men oavsett förutsättningar lyckas de aldrig. Vem kan inte relatera till sånt?
Inter vill så mycket, men tänker ständigt fel, det är nog därför jag gillar dem - det finns ett mänskligt ogenomtänkt drag i de blåsvarta. Se bara på hur de värvar. Till den här sången köpte de in det nyttiga råskinnet Dacourt och Viera, plus att de redan hade Stankovic och Cambiasso. Däremot såg de inte till att skaffa några nya vettiga yttermittfältare (eller ytterbackar, Maicon har en hel del att bevisa efter ligastarten). De fick loss Zlatan och Crespo och sålde Obafemi Martins, med resultatet att de har fyra stora, men ibland lite tröga anfallare och ingen liten som är snabb på korta sträckor. Var är balansen? Ingenstans, det är var den är.
Jag tror Milan spurtar förbi lokalkonkurrenten och pigga Roma tar sig nog också förbi. Det blir då en tredjeplats för Inter. Igen. Som det anstår ett gäng vackra förlorare.